Behövs verkligen Prideparaden?
Homosexuella får ju trots allt gifta sig med varandra och adoptera barn ihop.
Behövs verkligen Prideparaden, de hissade Prideflaggorna på bussar, flaggstänger och uteserveringar - eller är kampen för hbtqia+personers rättigheter överspelad här i Sverige?
Är allt frid och fröjd här i mellanmjölkens och surströmmingens rike? Homosexuella får ju trots allt gifta sig med varandra och adoptera barn ihop. De som lider av könsdysfori kan få hjälp med en könsdysforiutredning och har, om de får en diagnos, rätt att byta juridiskt kön, byta namn och till exempel få genomgå könskorrigering.
Vi har till och med drugor, dragqueens, som läser sagor för barn på bibliotek runt om i landet. Hur kontroversiellt kan det då vara att vara en del av hbtqia+akronymen?
Det är aldrig fel att fråga - men vad man gör med svaret gör stor skillnad.
Väljer man att acceptera informationen om att hatet mot hbtqia+communityn är det tredje största hatbrottsmotivet i Sverige?
Tar man till sig att processen från det att man vill genomgå könsdysforiutredningen tills dess man får en tid för könskorrigerande kirurgi tar runt nio år? Eller att de drugor som planerar att läsa på bibliotek ibland måste ställa in på grund av hat och hot från både ena och andra hållet? Eller att det fortfarande sticker ut så mycket att Sveriges näst största parti väljer att diskutera det i en partiledardebatt på tv?
Enligt Folkhälsomyndigheten har homosexuella, bisexuella, queera och transpersoner sämre psykisk hälsa än övriga befolkningen.
"Hälsoskillnaderna kan delvis förklaras av att homo- och bisexuella och transpersoner är mer utsatta för diskriminering, trakasserier, våld och hot på grund av omgivningens negativa föreställningar om sexuell identitet och könsidentitet."
Vi har folk som lider av könsdysfori som inte vågar berätta för föräldrar, släktingar, vänner och kollegor att de fötts i fel kropp och unga ickebinära som ständigt möts av ifrågasättande, förlöjligande, medvetet felkönande och närgångna frågor.
Fraser som "är du en höna" eller "det finns bara två kön" är så vanliga att det till och med får mig som är heterosexuell cis-man att må dåligt av att höra dem.
Ungefär tjugo procent av Sveriges röstberättigade röstade på ett parti som fortfarande anser att ett barn ska ha en mamma och en pappa och vars ena partitopp uttalade sig så här:
"”Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall ”normaliseras”? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare.”"
När det gäller Prideparaden i Stockholm har Polisen förberett sig ett helt år inför årets Prideparad.
Tidigare år har nazistiska Alternativ för Sverige och nazistiska Nordiska motståndsrörelsen fått tillstånd att demonstrera eller att hålla möte i anslutning till Prideparaden. De har bland annat fotograferat och filmat deltagare i Pridetåget, hållit upp banderoller med "Krossa homolobbyn" och gått till attack mot de som sagt ifrån.
"2021 kartlade vårt vuxenförbund RFSL hat och hot mot deras avdelningar. 26 av 36 RFSL-avdelningar hade utsatts. Avdelningarna vittnar om allt från hbtqi-hatande klotter till misshandel av förtroendevalda och skjutningar mot lokaler. /…/ 55 procent av förtroendevalda i ungdomsrörelsen utsatts för hat och hot", skriver Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom, i QX förra året.
Slutsatsen måste rimligtvis bli att ja, Prideparaden behövs fortfarande - och även alla de Prideflaggor som hissas runt om i landet. Tycka vad man vill om hbtqia+personer (vilket vissa verkligen gör), men det behöver normaliseras att kunna älska vem man vill och att identifiera sig som något annat än de två juridiska könen. Att få vara hen, han eller hon utan att stöta på fördomar, himlande med ögonen, trakasserier på arbetsplatsen, hot-mail för de som är öppna med sin läggning eller identitet eller råka ut för brutalt, rått våld.
Svenska företag och myndigheter är trots allt väldigt bra på att visa sitt stöd för hbtqia+communityn. Nu är det bara dags att få med befolkningen och politikerna på tåget också.
Simon Vinokur
Skribent


